Aldrig varit så rädd
Halvvägs in i promenaden, väl inne i skogspartit ser jag plötsligt en mörkklädd man INNE i skogen, på en cykel. Han står still men han har cykeln mellan benen redo att hoppa på den. Han står och tittar och jag blir genast orolig. Vad gör han där mitt bland träden på en cykel? Jag och Flisan går förbi och jag tänker för mig själv: "snälla börja inte cykla, snälla börja inte cykla." När vi gått ytterligare 30 meter börjar han cykla.
Han cyklar låååångsamt. Han kunde lika gärna gå. Han närmar sig oss och jag känner i hela min kropp att något inte stämmer. Det går kalla kårar längs ryggraden och jag vågar inte vända mig om för att möta hans blick. Jag stannar för att Flisan stannar och nosar på något. Med svansen viftandes olyckligt ovetande om min totala rädsla. Mannen närmar sig och cyklar förbi sakta sakta jättenära mig, så nära och sakta så att han i princip skulle kunna klappa mig på kinden. Han stryker mig nästan med cykeln. När han rullat förbi står jag fortfarande still och ser hur han saktar ner ännu mer och till slut stannar. Han börjar vända på cykeln.
Vid det här laget är jag så rädd så jag lika gärna kunde ha svimmat. Jag är helt övertygad om att han antingen tänker vänta på mig där eller cykla tillbaka mot mig. Jag tar mig samman och ser att det kommer en människa med barnvagn lite längre bort bakom mig. Då skyndar jag mig tillsammans med Flisan och springer in i skogskanten och går så snabbt jag kan tillbaka. Jag skyndar mig in bland husen igen. Skakandes, gråtandes och jag är andfådd samtidigt som jag inte får någon luft alls. Till slut är jag inne i huset.
Väl hemma bryter jag ihop och storgråter i min älskade mans famn. Han undrar såklart vad som har hänt och jag sätter mig på soffan och berättar och gråter samtidigt. Då hoppar Flisan upp på mig och lägger framtassarna runt min hals, som för att trösta. (Hon gör alltid så när jag är ledsen).
Det här är det absolut värsta jag varit med om. Jag har ALDRIG i mitt liv varit så rädd. Jag är helt övertygad om att om jag hade fortsatt gå eller om han hunnit cykla tillbaka till mig så hade något mer hänt. Det är ju ganska ofta man är ute i mörket och är lite nojig och orolig. Men det här var något helt annorlunda. Det här var på riktigt och jag är glad att jag hann tänka så långt att vända och gå tillbaka när han stannade. Kanske var han inte ute efter att hoppa på mig, men han var definitivt ute för att skrämmas. Det är jag säker på. Och han lyckades, ordentligt.
Det är ju inte klokt! Jag förstår att du blev rädd och jag tycker du ska anmäla händelsen. Det kanske är fler som upplevt samma sak, och det är alltid viktigt att anmäla när man känt sig hotad. Han kanske bara väntar på rätt tillfälle att göra något värre. Fyy...:( Kram!
Fy vad fruktansvärt läskigt. Skönt du kom hem.
Fy vad läskigt! Jag håller med mamma din - anmäl händelsen!
Kram!
undrade vad hans problem var? :/
Usch hemskt. Du skulle skicka ut några för att ta reda på vad det var för snubbe! Fint det där att din hund tröstade iaf :)
Hejsan, vilken fin blogg du har!
Förlåt om jag frågar men jag är "desperat" efter all hjälp jag kan få, min son är med i en tävling om att bli omslaget i en tidning "vi föräldrar"
Han har nu blivit en av 20 finalister utav 3000 deltagare och det är rätt tufft!
SÅ nu behöver han din röst och det skulle värma så enormt, det enda du behöver göra är att gå in på länken på min blogg och klicka rösta under bilden, tar ca 5 sekunder!
LÄNKAR DIN BLOGG EFTER DU RÖSTAT SÅ DU KAN FÅ FLERA BESÖKARE TILL DIN BLOGG!
(har du redan röstat en annan gång så kan du nu rösta om på nytt då tävlingen börjat om med nya röster)
Tusen tack för din hjälp och förlåt om det låter desperat!
http://sandracederbom.blogg.se/2012/february/nu-behover-vi-all-hjalp-vi-kan-fa.html
Usch fy f-n! Jag tycker det är skitläskigt att vara ute när det är mörkt, alla jag möter (speciellt yngre) är folk som ska råna mig...
åh fyy!!! märkte flisan av att du blev rädd eller var hon som vanligt?
Ibland så brukar ju hundar känna på sig om det är nått lurt på gång och reagera mot hotfulla eller skumma personer. Våran förra golden retriver tyckte inte om fulla personer när vi var ute.
Tack, vad kul att du verkar gilla bloggen :)
Det är så hemskt att vara så rädd. Man kan höra hjärtat slå inne i skallen och det är omöjligt att svälja.
Jag tycker som din mamma att du ska anmäla så vet polisen vad de ska hålla koll på.
Jösses vilket stört beteende! Tycker liksom andra att du ska anmäla händelsen. Ingen ska få skrämma skiten ur någon så där.
