Vi har tagit beslutet
Under den här tiden som hon varit hos oss har hon blivit en del av våra liv. Jag började ganska snart inse hur jobbigt det skulle vara att lämna ifrån sig henne. Jag insåg dock att jag inte hade något val utan det var bara att göra det.
MEN.
Sedan blev det strul med det nya hemmet. Det fanns inte längre. Det nya hemmet var inte längre ett självklart alternativ och vi fick frågan om vi ville ta över henne. Och SOM vi har funderat och funderat. Min första tanke var: Självklart! Men jag tvingade mig själv att tänka utanför den där omedelbara kärleken till henne. Jag tvingade mig själv att tänka praktiskt och realistiskt. Går det? Kommer vi kunna ge Flisan den kärlek, omtanke, tid och utrymme som hon behöver, för resten av hennes liv?
Ja. Ja det kommer vi. Jag är helt övertygad och jag är så glad att Flisan numera är en del av vår familj på riktigt.
Grattis till er hund!
Batman och jag velar jättemycket. En del av mig är jättesugen på hund och rent praktiskt skulle det fungera (den skulle inte behöva vara ensam länge eftersom vi jobbar om varandra). Men... skulle vi känna oss låsta? Inte kunna åka på semester? Eller en spontan tripp till Ullared? Inga sovmorgnar?
Stort GRATTIS till er och till Flisan. Vad roligt! Mimi kan inte apportera och hon är inte intresserad av leksaker alls. Men om Flisan är kan jag ge tipset att lära henne det. Med Madde har både hon och jag stor glädje av att slänga iväg en leksak och så hämtade och lämnade hon. Både på land och i vatten. Och det som är extra bra är att då går det att motionera hunden i lägen där den kanske inte kan springa lös någon längre sträcka.
Vad roligt för er alla tre! Och kanske resten av släkten också. ;)
Jag är också jätteglad. :)
Sv: Vi har inte ätit den än. Ni skulle ju komma på fika..? :)
Sv: Det var runt nollan i Istanbul... alltså inte handduksväder precis. ;)
Sv: Vad roligt! Och jag tror det är bra att de får mat på fasta tider. Oavsett egentligen. // Har du testat att ha henne kopplat (eller bara håller i halsbandet) och slänga iväg något hon tycker mycket om (det kan vara godis, ett ben eller annat)? Släng det först bara en meter ifrån och så att hon ser vart det landar. Sen säger du "Sök!" och släpper henne. Det är ett sätt att lära de fokusera på vart man kastar. Mimi bryr sig inte om leksaker, men om jag tar godis och låter henne se och/eller nosa på min hand så hon vet vad jag slänger iväg, så springer hon efter. Problemet med apportering (då behöver man typ leksak, godis äter de ju upp :D) är att få de att komma tillbaks och lämna ifrån sig. Jag visste inte att Flisan var 8 år, så det kanske kan bli svårt att lära henne. Men att till ex bryta upp godis i småbitar och sprida ut över ett stort område som hon sen får nosa upp brukar gå naturligt. Jag tar ibland, medan Mimi sitter och stannar kvar, så slänger jag ut på ett område 2x2 meter, så nosar hon upp. Tar inte så lång tid, men det stimulerar hunden. Enkel lite extre-grej på promenaden ibland kanske? (Fråga Gun, jag går VERKLIGEN igång när det gäller hundar. :D Men visst är det kul?)
GRATTIS!!! Det är underbart att ha en hund i sitt liv... Och ibland mindre underbart...! Men framför allt är det helt fantastiskt! ;)
Stort grattis till en underbart söt hund! Efter att ha träffat Svorskans Mimi några gånger så har cocker blivit en av mina favorithundar också. Hur söta som helst, och är Flisan ens lite i närheten av Mimis sinne så är hon helt underbar. :D
Janne: Tack så jättemycket. Vi är väldigt glada allihop. Även Flisan :) Och jag tror nog du skulle gilla henne också, hon är svår att inte gilla om man säger så :)
Men vad roligt att höra! Kur för er och kul för Flisan!
GRATTIS till er alla!
:-)
