Jag har bestämt mig
Det är skitjobbigt. Jag är ledsen och gråter mycket. Just nu. På nätterna. Grubblar MASSOR hela tiden. Det är därför jag var tvungen att skriva det här. För att få ut det på något sätt. Jag pratar mycket med min älskade mutysk varje dag. Det är tur jag har honom.
Vad ska jag göra nu liksom? Ny karriär? Det är en påtaglig känsla av tomhet...
Du är ju så ung dessutom så bråkar ryggen redan nu så är det ju ingen chans att du pallar till 65, tyvärr.
Bättre att sluta i tid än att fortsätta kämpa och förstöra kroppen.
Lika bra att fatta beslutet innan du går sönder helt.
Kram!
Det är ju bättre att inse det nu än om 20 år då det är svårare att sadla om och börja lära sig nytt...men givetvis en sorg om man trivts med det jobb man haft. Men det kommer nya jobb att trivas med. Det finns liksom inte bara ett jobb som passar en...det är som med män - mister du en står dig tusen åter. Nu har du ju tid att fundera över vart du tror att du skulle trivas. Under ett liv hinner man nog byta yrke flera gånger. Jag började inte som förskollärare...jag har hunnit med mycket mer innan jag började jobba på förskola och jag kanske hinner jobba som något annat i fall jag ska jobba till jag blir 75.
sv:
Jag är inte rätt människa att säga om man kan se Sherlock utan att ha gillat filmerna....för jag har gillat böckerna, alla TV-serier och filmer om Sherlock från tidernas begynnelse.